Huset är vårt

Nu är det färdigfunderat. Hela hösten har vi klurat, skissat, resonerat, våndats, drömt och räknat, men nu är allt på riktigt. Vi har nycklarna i vår hand. Huset är vårt. Alla papper är underskrivna. Det känns fortfarande overkligt. Ofattbart att det finns ett hus som faktiskt är vårt ansvar nu. En trädgård med eget barfotagräs - eller ja, mest mossa i nuläget. En fastighet med allt vad det innebär. Vi tror att vi har ganska bra koll på vad det innebär, men jag gissar att vi egentligen inte har en aning. Det är kanske lika bra det.

Huset är ett litet behändigt femtiotalshus med 100 m2 boyta och källare som stillsamt bad om en andra chans. Vi skulle ju bara dit för att titta på planlösningen - eftersom det verkade motsvara alla våra gemensamma önskemål och kompromisser kring hur vårt framtida boende skulle kunna se ut... Ja, sen gick det som det gick :)

Ikväll var det premiär. Vi åkte dit för att sätta upp en julstjärna i fönstret så att huset ska känna att det är nån som bryr sig. Jag tror nämligen att huset har hunnit bli lite vresigt och eljest av att ha stått övergivet så pass länge, så vi måste nog fjäska lite. Det var i alla fall riktigt kallt, mörkt och tyst. Kallare och mörkare än när vi sist var där med besiktningsmannen. Brrr. Småtjurigt, that's what I'm saying. /M

Första besöket i vårt hus