Ja, då är den min!

The fåtölj of my dreams

Plötsligt står den bara där. Fåtöljen jag drömt om i minst typ hundra år och aldrig hittat. Eller, jo, jag har hittat den, då och då faktiskt, men varken haft råd eller lust att kräkas upp minst typ flera massa pengar för den. J har länge vetat om att jag längtat så efter den här lilla bedåååårande möbeln och han gillar den skarpt han också - även om jag betvivlar att han skulle använda ordet "bedårande". Nåväl, en dag baxade han ut den ur bakluckan på firmabilen när han kom efter arbetsveckan. Han hade spanat in den i ett pannrum i en fastighet under ett av sina jobbuppdrag. Där stod den slitna gamla möbeln snällt i flera månader och det visade sig att fastighetsägaren kollat runt i huset och ingen ville kännas vid den. J tyckte vi kunde adoptera den och låta hans mor tapetsera om den. Sagt och gjort. Ja, då ska vi se, då ska vi se...  Jaa... Då blev den min... Ja, då är den min... Ja, å då blev du utan! .... Vi måste alltså leta reda på en till.   /M

Ps. Här är en länk för de som inte hängde med på det där allra sista.