Den som väntar på nåt varmt, väntar ofta för länge

I runda slängar sisådär ett år efter att bergvärmen installerats och sisådär två år efter vattenskadan innan inflyttningen har vi nu ett komplett värmesystem. Toaletten (eller ja, numera alltialloskräpskrubb) har fått sitt element tillbaka och köket har fått sitt tvådje element tillbaka. Om vi inte hade måst vänta så länge på att elementet skulle svetslagas (två år, red. anm) hade vi säkert dansat en glädjedans. Nu var det mer ett jaha och en axelryckning. Nåväl. Vi har stoiskt levt genom en vinter som var kall, med betoning på kall, så nu känns det skönt att kunna notera en påtagligt mycket jämnare inomhustemperatur. Det är inte längre 13 grader i badrummet och 24 i vardagsrummet. Att fixa dit elementet skulle gå på ett kick, sa mokisen. Hrmph, tänkte jag, van vid att det aldrig blir som man tänkt sig. Nä, mycket riktigt blev det inte det. En timme blev en dag, eftersom det krävdes byte av mojängsomsprungitläck och därmed tömning och fyllning av hela systemet. Oh well. Så snart mokisen gått och katterna vågat sig fram igen dröjde det inte länge innan Hans Majestät hade lokaliserat platsen som nu bjuder behaglig värme i rumpan. Alla nöjda.