Så. Fort var det gjort. Förutom att det inte är riktigt färdigt, men det är ju känslan som räknas. Igår skrapade vi bort allt löst och målartvättade. Idag husfixade J lite här och där och sedan fick det härda i solen. Att sedan öppna färgburken är alltid lika spännande. Nyansen såg snäppet ljusare ut än den vi valde i butik, men vi vet ju att det mörknar när det torkar. Dessutom var (och är) vi väldigt lättade att vi släppte vår första idé om svart husgrund. Ibland är det tur att vi har för vana att idissla våra tankar några varv. Med en så pass rejält tilltagen grund som det nu är på vårt femtiotalshus skulle huset sett rätt komprimerat ut mellan svart grund och svart tak (som vi ska skaffa... sen). Istället föll valet på en nyans mellan grafitgrå och elefantgrå som varken skulle bli blåaktig eller fisbrun i solsken. Och det bidde helt rätt nyans. Vi har nu en grundsockel som andas sobert grå elegans. Inte illa för några timmars jobb. Det tog 6 tim att preppa och 2 tim att måla. Jag skulle säkert klarat målandet fortare om jag haft två armar och något färre knott och sviarn i öronen. Nu har jag mest grå färg i öronen, men föredrar nog ändå det framför flygfän. Vi ska dra på ett varv till med färg och sedan göra något åt källarfönstren. Senast igår såg de dassigt ljusgrå ut mot den trötta smutsgrå grunden, men nu är de plötsligt lätt pistagegröna mot den nya grå nyansen. Context is everything.
Kommentarer
Skicka en kommentar