Det tog stopp

Med ackuratess, trots slöa verktyg.

Vi hade uppenbarligen glädjekalkylerat på hur många kvadratmeter klinker vi behövde. Eller, rättare sagt, vi hade inte räknat med att kakelskäraren skulle vara en sån usel och vek mackapär. Eller, rättare sagt, den fick nog slita rätt hårt med bitarna till tegelväggen i matkällaren. Okej då, den är väl förlåten. Men icke desto mindre gick inte dagen enligt planen. Nu tuggade den sönder klinkerplattor som en kanin knaprar knäckebröd. Typ. Tur att vi hade chipotleglaserade revbensspjäll med rödkålssallad á la speziale att trösta oss med. Såhär på Trettondagens afton. Håhåjaja och vi vet inte vad.