Som nu. När teorin möter verkligheten och skiter (på) sig. Just nu känns allt som plan B. Eller plan Ö. Vi körde fast på trappen ikväll och började med en annan trapp istället. Nu har vi ingen trapp nånstans. Midnattsmiddag med trappstegsformelberäkning som sidedish. Så kan det gå. Vi hoppas att det finns lite rekordfin sommar kvar när altanen är klar. Snart tror jag att enda ingången till det här huset är via den nya kattluckan. Oh, the irony. Vi längtar just nu efter att a n v ä n d a altanen. Slappa på den hela dagen lång. Alternativt vara väldigt långt ifrån den. Paddla kanot i fjällen vore fint. Men. Vår vana trogen borrar vi ner skallen och köttar på. "Kliv, kliv, överlev. Kliv, kliv, överlev" (citat Mattias Fredriksson). Jo, om vi nu hade nåt att kliva på...
Kommentarer
Skicka en kommentar