Men tänka sig, det blev Stockholm igen. Nu var ju nämligen födelsedagen oundviklig och på hemmaplan ville födelsedagspersonen icke vara. Icke det minstaste. Så det blev alltså Stockholm igen. En fantastisk helg med hotellbortskämmelse, spa-session som tyvärr blev rumphuggen på grund av brandlarm, tapas och pinchos både här och där och här igen, viner från Mallorca som räddade ett restaurangbesök när deras tapas inte höll måttet, En (fantastisk) Kväll med Petter på Rival och, avslutningsvis en lika fantastisk middagsstund med närmast sörjande på Oaxen Slip och fina presenter. Jag höll på att smälla av när bror och fru släntrar in - de bor ju för fanken nästan lika långt bort från Stockholm som vi gör och hade rest ner enkom för en liten middag med en liten födelsedagsvuxen ('barn' just doesn't fly anymore)! Kort och gott, en minnesvärd helg där många olika upplevelser skapade tillräcklig känslokakafoni för att själva orsaken till helgen skulle bli bara en av många delar i helheten. Just som det var tänkt. Nu drar vi hemåt och drar på oss renoverarkläderna. Vi är ju faktiskt halvvägs där. Känns det som. Och huvudsaken är ju hur det känns, inte hur det faktiskt ligger till.
Så roligt!
SvaraRadera