En gång målades en vägg två gånger

Till skillnad från den ångestframkallande beslutsprocessen kring golvet har funderingarna kring väggfärg varit betydligt enklare. Men visst, det har varit vit vägg här, grå vägg där och sedan tvärtom. Och tillbaks igen. Sedan har vi kikat på allt från vanlig tapet, fototapet, panel, mikrocement till att själva måla små asymmetriska krumelurer över hela väggen i bästa Ernst-anda. Men sen sover vi på saken och kommer till sans igen. Det är faktiskt inte klokt vad sansade vi har varit. Vi satsade nämligen på att anlita målare för hela den pestiga spackla-slipa-måla-proceduren. Jag har som bekant ingen nacke kvar för det och J måste helt enkelt få slippa nåt moment. Helst flera. Den enmansshow han kör i det här huset är helt enastående och obegriplig och fruktansvärt påfrestande och han förtjänar en genväg. Helst flera. Nåväl, tillbaks till väggen. När målaren redan var anlitad och på ingång snubblade jag över begreppet kalkfärg. Jamen, asså, kalkfärg! Mer kalkfärg åt folket! Varför har vi inte vetat om att det finns? Det tog typ en nanosekund att bestämma att det faktiskt skulle bli kalkfärg på fondväggen och även i vilken nyans. När målaren sedan målat takfärg (Alcro, nyans snö, glans 2), väggfärg (nyans snö, glans 7) så landade köket alltså så fint och snyggt i en fondvägg av kalkfärg (Jotun Lady Minerals, nyans grå harmoni). Eller ja, först lite traditionsenliga luftgropar, förstås. Den rådande husregeln tycks vara att det mesta tydligen måste göras två gånger. Även en fondvägg. Vi valde, på inrådan av experter, att använda sealer ovanpå kalkfärgen, eftersom det är kök och därmed stänkigt. Vi undrade om det egentligen var helt nödvändigt. Stänket är liksom inte där väggen är. Såvida vi inte har tänkt kasta mat omkring oss, vill säga. Men, vi sejfade. Dumt. Från att ena dagen tagit glädjeskutt när jag såg kalkfärgen på köksväggen till att nästa dag komma hem från jobbet och falla i gråt (och inte på grund av jobbet, faktiskt). Det såg för överjävligt hemskt ut, på ren svenska. Nu var väggen plötsligt plastigt glansig, i en brungrå dyliknande nyans, flera steg mörkare än vad det varit dagen innan. Vi skickade bild till målaren som såg eländet och höll med. Grejen är ju nämligen att när kalkfärgen precis är ditmålad är hela väggen väldigt kompakt mörk och först när den torkat träder nyans och struktur fram. Nåja, nästa dag kom målaren och drog på ett nytt varv. Det var inte svårare än så. Bra att veta för framtida eventualiteter. Puh. Ordningen återställd.