Klart vatten

Vi har rinnande vatten i köket igen! Varmt och kallt! I en riktig kran! En Damixa Slate med löstagbar snok. Det är en fantastisk och smått overklig känsla. Jag törs knappt använda kranen eftersom jag inte vill slösa på vattendropparna. Eller slita på kranen (den som kan historien om min barndomscykel vet vad jag går igenom just nu). Konstigt ändå vad fort det går att lägga om sina vanor. Vi har varit utan rinnande vatten i köket sedan i somras och ganska snabbt gick det faktiskt på rutin att fixa med diskbalja, vattendunk, diska i tvättstugan och böka med allt annat specialstök som blir när det inte bara går att skölja, rensa och slaska på precis som vanligt. En intressant lärdom är att det går att använda väldigt lite vatten om en bara anstränger sig lite. Jag hoppas på nåt sätt att vattensnålandet blir en vana som håller i sig, men okej, det ska bli så oerhört skönt att inte längre planera middagsmaten med 'minst söligt' som utgångspunkt.