Kompisen som kommit och gått hos oss med allt tätare intervaller har nu parkerat sig hos oss för gott. Det var bara det vi ville säga. Så att ni vet. Det var inte alls planerat, men livet ville annorlunda. En sladdis, helt enkelt. Med en alldeles egen stil. Vi hoppas att han så småningom förstår att det är här han hör hemma. Igen. Han är så välkommen.
Kommentarer
Skicka en kommentar