Det faller på plats. Hurra, hurra. Först händer inget. Sen händer inget. Sen händer det en hel del på en gång. När vi äntligen fått vår bänkskiva i stenhård kärnask med klippgrå hårdvaxolja fick den ligga till sig lite en stund eftersom den blivit skev i transporten. Vi funderade ett tag på att böka och bråka om detta, men vi var helt enkelt för utmattade på sånt och rätt nödiga på att få montera spishäll och den lilla hon. Funktionalitet i spisön kändes prio ett, helt enkelt. Att laga mat på den gamla spisen mitt i vardagsrummet har liksom mist sin charm. Tack och lov skärpte skivan till sig efter ett tag och vi grävde ner stridsyxan. Vi hade ju trots allt väntat på den i lite drygt ett halvår. Att skicka tillbaka den skulle göra ont. Riktigt ont. Nåväl, med skivan på plats gick det sen ganska snabbt att få dit hon, hällen och få dit vatten. Så i detta här och nu skulle vi gärna våga påstå att vi har ett fullt fungerande kök. Just nu vältrar vi oss gärna och ofta i små ögonblick av eufori och stolthet. Vi vet nämligen att vi närmar oss den där evighetsfasen då allt det där sista lilla petet ska fixas. Lister, fönsterfoder, armatur, socklar, täcksidor... Och just ja, köksön. Vi har ju inte börjat med köksön än. Men annars är allting helt klart! Förutom att vi ska flytta lite på en modul (den bökigaste, naturligtvis) och ta loss en bänkskiva. Och fixa stänkskyddet. Och måla på lite skavanker. Och bygga vårt egendesignade vitrinskåp vid murstocken. Men annars så. Klart och betalt. Eller ja, betalt och betalt. Men i just detta nu är köket så färdigt som det kan bli. Om detta är vi rörande överens.
Kommentarer
Skicka en kommentar