En karmlös liten historia

Inpassning av karmen.

Det var en gång ett litet, litet badrum i ett litet, litet hus. Där skulle en hantverkare sätta tätskikt och andra trevligheter denna vecka och andra hantverkare skulle fixa vattnet och andra nödvändigheter innan de tog välbehövlig semester. För att detta skulle hinna göras krävdes det av två rätt slitna husägare att de stoppade dit en dörrkarm och en tröskel i sagda badrum. Helst också ett tak, men de två slitna husägarna hittade tyvärr inte 36-timmarsdygn i sina kalendrar - hur de än försökte.

Karmskruvar borras fast för att sedan finjusteras.

På midsommardagens eftermiddag inleddes projekt dörrkarm. Paketet öppnades och där fanns... nästan alla delar. I nämnda läge dög inte "nästan". Det saknades nämligen en karm och tröskeln var sprucken! Hur var det möjligt? Ett practical joke? Ingen var det minsta road. När paniken lagt sig gjordes det enda rätta - anställda vid den lokala byggvarubutiken blev uppringda mitt i sillenochnubben och en stackare fick bege sig till butiken och leta fram det saknade överstycket och hosta upp en hel tröskel. Projektet ajournerades därefter, eftersom ingen av de två hjärnorna fungerade. Ni förstår, det krävs åtminstone minst två hjärnhalvor för att sätta en dörrkarm när man aldrig gjort det förut. Kanske fler om man kommer från andra sidan fjällkedjan. Kanske ännu fler om man vid det här laget sitter och funderar över hur många hjärnhalvor jag egentligen pratar om.

Passning och justering av dörrbladet.

Nästa dag återupptogs projektet med nyfunnen iver (bah!). De två rätt slitna husägarna insåg snart att det är bra att inte bara ha verktyg, utan också väldigt bra att ha kilar, brädstumpar, reglar och annat användbart skräp när man ska sätta en karm. Gullfiber, betong, plast- och metallrör hör inte till den kategorin. Vad göra? En av husägarna kopplade på Macgyverhjärnan och den andra litade till sitt sunda förnuft och kunskap. Tillsammans hade de efter en sisådär evighetslång dag fått dit karmeländet, tillika tröskel och dörrblad. Passningen var dock inte finjusterad. Det kan bero på att det visade sig att några karmskruvar saknades. Det kan även bero på att husägarna helt enkelt inte hann med finliret. Klockan var halv tolv. Midsommarbuffén var ännu oäten.

Fix och trix med tröskelns höjd.

Det hela slutade i alla fall, under omständigheterna, lyckligt. Husägarna raglade hemåt i natten, kokade några färskpotatisar, åt lite sill och lax och somnade strax. Huruvida tätskiktssnubben godkände deras arbete förtäljer inte historien... Ingen har sett honom ännu.   /M