Värme och andra väsentligheter

Handdukstorken vill helst ej vara med på bild.

Idag grät jag två skvättar när jag kom hem. Handdukstorken som monterades idag kändes som en kromad gigantisk katastrof som tog upp heeeeeela badrummet. Inte torken i sig, den är perfekt, men rören... Urk. Men jag var nog mest trött. När jag skärpt till mig och snyggat till tingesten lite efter hantverkarinsatsen ("piffat" tror jag är den korrekta termen), kändes det lite bättre. När jag sedan påmindes om att den ju faktiskt spred lite skön värme kunde jag nästan acceptera den. Nu ska jag sova på saken och sedan uppleva hur det känns att slippa kliva in i ett svinkallt badrum på morgonen. Då kanske jag gillar den igen. Den har ju inte gjort mig nåt.

Dessutom slipper vi nu äntligen avloppslukten som vi dragits med sedan toan monterades. Vi har ju sniffat, sniffat, funderat och grejat. Vi betalade en slant för material och fixade avluftning under handfatet. Vi klättrade på taket och kröp omkring under det för att justera avluftningsröret. Vi ringde upp Gustavsberg och skällde på dem för att de missat en packninglist - vilket de visserligen gjort, så det var ju bra. Har ni haft mage att glömma detta kan ni läsa om det här. Och, till slut, återstod alltså bara detta, minst enkla, alternativ. De fick skära loss toan, fixa packningen som lossnat (där det var som mest bökigt att komma åt, of course) och sedan silikona fast det hela igen. I två dygn får vi "inte sitta oförsiktigt" på den. Min fråga är: Hur sitter man oförsiktigt?