Jag skulle ju bara hämta toapapper

Ett varv till bara.

Ibland går det som det går. Och man vet inte hur det gick till. Men det gick. Igår skulle jag fylla på toapapper i badrummet medan jag borstade tänderna. Irriterar mig över att vi måste förvara toapapper i tvättstugan - lite osmidigt om det blir krisläge. Testade att flytta ett litet skåp i kattfarstun till badrummet för att förvara papper där. Gick inte. Men passade på att tömma hygienförrådet i sagda skåp för att göra plats för toapapper - även om det nu alltså står kvar i kattfarstun. Så nu vet alla det (om nån blir i nöd). Men nu stod jag alltså med en hög av hygienförrådsprylar vid fötterna och fortfarande tandborsten i munnen. Spottade, gurglade och tänkte. Hygiengrejerna åkte sen ner i tvättstugan. Passade på att ta med mig en del vinterplagg och skor ner som blivit kvar i kattfarstun. Sorterade in dessa i tvättstugans garderober (vi har ju så mycket förvaringsplats där nu). Nu var det plötsligt ganska tomt i farstun. När det blir tomt i ett rum får man idéer. Ungefär som när man slipper jobbet och äntligen får plats i huvudet med annat. Hämtade skruvmejsel, hammare och kniv och skruvade ner inredningen och tog bort golvlisterna. Nu var det väldigt tomt i farstun. Hittade täckpapper, roller, tråg, maskeringstejp och en burk färg. Snacka om seriöst sne'ryck. Det var ju inte alls vad jag tänkt göra med dagen. Och nu lär jag får sona mitt infall i ett par dagar. Voltaren Gel-ande tills jag kan använda armar och axlar normalt igen. Och tillbaks till långtråkiga joggingturer. Svårt för er att fatta om ni inte vet hur det är att leva med trasigheter överallt. Ni skakar säkert på det inre lilla förståndiga huvudet och tänker flera opassligt fördömande saker. Men så här är det (och er skiter jag förresten i): Ibland måste man få leva och göra som man vill. Man blir glad av sånt. Och så blev farstun som ny. Av bara farten. Vad vi sen ska göra av det förpillade toapapperet egentligen återstår att se. Vi får nog bygga oss ett badrum till.