Vår älskade lilla Charlie har lämnat oss. Han höll oss sällskap i sorgen efter brorsan Lakrits i ganska precis ett år, sedan bestämde han sig för att det fick räcka. Han var pigg i sinnet in i det sista, men kroppen var så trött, så trött. Det gör oss så ont i saknaden efter honom, nu finns ingen liten lurvgubbe i vårt hem, huset känns så dött och tyst, men nu slipper han den jobbiga smärtan och det förnedrande faktum att vi var tvungna att bära runt på honom, självaste lillchefen, överallt de sista dygnen. Nu får vi helt enkelt lov att klara oss själva och bära varandra istället.
Kommentarer
Skicka en kommentar