En stadig bit

Det här med att envisas att göra så mycket som möjligt själva har en gräns. Vi envisas för att spara pengar, för att lära oss så mycket som möjligt och för att känna oss stolta över vilka mirakel vi kan åstadkomma bara vi bestämmer oss (vilket ibland är så oerhört svårt, beslutsveliga som vi är). Jag menar, när vi säger att "vi har renoverat" så menar vi exakt vad vi säger. Men. En limträbalk är en limträbalk och en bärande vägg är en bärande vägg. Dumt att chansa. Med hjälp av A från lokal byggfirma (samma firma som hjälpt oss med håltagning i yttervägg och balkongdörr, plåtningsarbeten och trixigt källardörrsbyte med mera) gick det nästan som en dans. Limträbalken, hyfsat överdimensionerad, passade så på pricken in att den inte riktigt passade in, liksom. Men med tredje lyftet, efter lite yxhugg och motorsågsfräs i överkant på änden, gick den att skjuta på plats medelst slägga. Ingen risk att den trillar ner, med andra ord. Bra det. Nervositetskommissionen minnesantecknar.