Altanen. Resultatet av förra semesterns slit i medelhavsvärme och sorg. Nu har vi har nånstans att ta vägen i denna semesters slit i medelhavsvärme och sorg. Vi kan ta en paus från kaoset. Äta middagar i ljumma sommarkvällar. Dricka morgonkaffe ute innan hettan slår till på riktigt. Sörpla iste när vi smälter bort under eftermiddagspasset. Altanen gör hela skillnaden. Den är hela skillnaden. Annars är mycket sig likt från i fjol: Hemester. Klimatkatastrofvärme. Byggprojekt. Sorg. Svett. Och tårar. Men på nåt konstigt sätt är köksrenoveringen mindre skrämmande nu när vi väl satt igång. Det är ju bara ett rum, när allt kommer omkring. Mer rör och kablar än andra rum, visserligen, men många moment har vi gjort förut så de känns rätt bekanta. Att vi sen inte kommer ihåg hur vi gjorde är ju en annan femma. Tur vi har bloggen att titta i.
Kommentarer
Skicka en kommentar